Just let them fall

När livet tar en tvärvändning från dåligt till riktigt jävla dåligt på en millisekund. Vet inte om det är för att jag är totalt slutkörd som jag har så lätt till tårar nu för tiden. Antagligen en blandning av dels det, men även allt annat tråkigt som händer i livet just nu som jag inte kan styra. 
 
Att farmors tillstånd har varit till och från under de senaste åren är inget nytt, ena stunden har hon varit med oss och andra inte, men hon har juh inte varit sjuk, inte i mina ögon. Bara att minnet svikit från stund till stund, det är allt !! Men senast jag var hemma så var hon tvungen att åka in på sjukhuset och sen dess har det bara gått utför tydligen. Hon fick ganska snabbt en plats på sjukhemmet för att kunna få den hjälp hon behöver, men sen hon "flyttade" dit så har hon inte varit sig själv över huvudtaget. 

Ikväll ringde mamma med gråten i halsen och sa att nu är det nog inte mycket tid kvar. Farmor hon bara ligger där, äter inte, dricker inte, ingenting. Personalen på sjukhemmet sa att det var tecken på att kroppen börjar ställa in sig på att lämna denna världen. Nu kan de ske när som helst, inatt eller flera veckor framåt !!

Direkt när jag hörde mammas röst i andra änden av telefonen så började tårarna rulla. Jag förstog juh att det inte var goda nyheter direkt, men helt ärligt så har jag nog inte insett hur kritiskt de varit. Självklart är det svårt att helt förstå när man själv inte är där, men att jag kanske aldrig kommer få se och krama om min fina farmor igen är något som har känts så långt borta på nåt sätt.
 
Ikväll skär hemlängtan i kroppen ..


PUSS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0