emnordin.blogg.se

Har varit på extremt dåligt humör i veckan, separationsångesten har börjat kicka in och jg har varit stressad över att sluta jobbet och lämna alla fina människor. Dessutom varit extremt stressad över det nya jobbet, ni vet alla såna där tankar som sätter in - kommer jag trivas, kommer jag göra bra ifrån mig, kommer dom tycka om mig osv. Har ändå försökt intala mig själv att allt är som de ska vara och allt kommer att bli bra så länge jag bestämmer mig för det.

Härom dan när jag var på jobbet så hör jag hur nån bakom ryggen ropar på mig. En röst jag absolut inte kände igen !! Vände mig om och där står min frisör som försvann helt spårlöst för ca. 3,5 månad sen. Hon är verkligen hur gullig som helst, förklarade allt vad som hade hänt med jobbet och grejer och att hon hade letat efter mig överallt. Hon hade blivit så glad när hon helt plötsligt hade sett mitt blonda huvud där på caféet !! Som tur var så hade vi en lugn dag, så jag kunde i lugn och ro stå och surra med henne en bra stund. Tyvärr hade hon lagt frisöryrket på hyllan på grund av hur branschen ser ut, så henne får jag nog inte träffa nåt mer. Men superkul i alla fall att stöta på henne och få en förklaring.

Börjar för övrigt kännas mer och mer som hemma här i Stockholm. Människor börjar känna igen en och jag börjar känna igen folk. Jag är inte längre helt annonym, vilket är så fruktansvärt skönt. Jag stöter på folk som gör mig sällskap på tuben och bussen, folk som stannar upp i 2 sekunder för att surra en snabbis inne på Ica. Härlig känsla helt enkelt !!

Har även den senaste veckan, eller i lördags, blivit faster till världens vackraste lilla prinsessa <3 Är så otroligt stolt över storebror och Malin som hanterar allt så bra. Håller tummar och tår för att dom snart ska få åka hem och starta sitt lilla familjeliv där uppi Vallen. 



PUSS