emnordin.blogg.se

Har känt lite på slutet att de är läskigt att bli stor, att växa upp och klara sig själv. Hur vet man att man gör allt rätt och när lär man sig egentligen allt som vuxna kan ? De är så många svåra val och mycket att tänka på som man aldrig riktigt tänkt på tidigare, för de har juh mammsen och pappsen tänkt på åt en. Spela de till exempel nån roll vilken bank jag väljer, eller är de bara att välja första bästa ?! Och hur vet man att nåt man steker är färdigt utan att behöva dela på det ?! Såna grejer kan juh vuxna, dom behöver aldrig fundera på nånting, dom bara kör på. När är de tänkt att jag ska kunna allt sånt och bara kunna köra på ?

Var egentligen inte de jag tänkt på när jag började skriva, utan de var att bli riktigt gammal. Vad händer då liksom, kommer jag ha nån som tar hand om mig eller kommer jag vara helt ensam här i världen ? Dom flesta av våra kunder är juh riktigt gamla tanter som går med käpp typ. Och när jag ser dom där gamla tanterna, pratar med dom, hjälper dom, skrattar åt deras dåliga skämt och sånt som jag är där för att göra. Då inser jag vad fruktansvärt många ensamma bortglömda gamla människor de finns i världen.

Hjälpte en liten tant idag, väldigt speciell fast hur gullig som helst, men ack så sorgsen. Lyckades hitta en massa kläder till henne och övertygade henne om att hon blev riktigt snygg, vilket hon blev, men självförtroendet sjunker tydligen med åldern och hon ville inte riktigt tro på mig. Men när vi var färdiga och hon hade handlat klart och var redo för att gå hem så vänder hon sig om och ger mig en kram. Ni vet en riktig såndär lång kram som man ger nån man inte träffat på länge. Sen säger hon med tårar i ögonen - "Tack för att du bryr dig om mig som är så ensam. Och framförallt för att du bryr dig av rätt anledning. Inte för att du måste i ditt yrke, utan för du har ett gott hjärta". 

När den tanten gick så riktigt högg de till i hjärtat. Dels för att jag tyckte så synd om henne och alla andra ensamma människor, men framförallt var de paniken som högg till. Shit, jag vill inte bli gammal och grå i ensamhet. Jag vill ha folk omkring mig hela livet, vänner och familj som bryr sig ! Ingen ska behöva vara själv, framförallt inte gamla människor. Ingen ska behöva dö ensam !

Usch, blev ett lite tankspritt dystert inlägg, men kände bara för att få skriva av mig lite. Ska försöka skriva nåt lite gladare senare ikväll :)


Ciao




Jag borde bli bättre och lägga ner mer tid på dom jag älskar ! Vi blir juh bara äldre och snart kanske de är för sent <3